Inte så roligt

Ibland är det bara skit. Imorse när jag kom till jobbet var jag på ganska bra humör (även fast det är måndag;), men så säger en kollega till mig att: det är någonting hon måste berätta. Jag visste redan innan hon sagt orden vad hon skulle säga, hon var gravid och det var inte planerat och jag känner hur jag får anstränga mig att le och säga: vad roligt. Jag ställer de obligatoriska frågorna, hur hon mår, när hon ska ha osv. Sedan går jag iväg och det enda jag känner är, fan:(. Det är inte det att jag inte unnar andra att bli gravida, bara det att detta är den tredje på kort tid på mitt jobb. Det är gravidmagar var man än tittar och det gör så ont. Speciellt eftersom jag nu av någon underlig anledning har börjat räkna månader som Lillgurkan skulle ha varit och det faktum att jag skulle ha varit föräldraledig. Vet inte varför de här tankarna kommer nu, kanske för att jag gör mig redo för att försöka bli gravid igen. Jag trivs inte så bra på mitt jobb heller just nu och det kanske också spelar in. Hoppas morgondagen blir bättre och jag får bra besked från gyn angående tsh proverna.