Det blev många tårar när jag var på återbesök efter missfallet. Allt kom bara tillbaka utan förvarning, men sjuksköterskorna och läkaren var jättegulliga och förstående. Det fanns lite kvar i livmodern och jag fick besked att man kan blöda i två månader (eftersom jag ändå hade kommit relativt långt innan missfallet skedde: läkarens ord). Orkar inte, vill inte. Jag vill bli av med det och kunna gå vidare. Fick iallafall tid nästa vecka för att se vad som hänt och för att bestämma hur vi skulle gå vidare.
Har bokat tid hos en kurator för jag känner att jag behöver prata om det som hänt och eftersom jag trodde att jag sörjt klart, men så kom allt tillbaka under återbesöket och jag kunde inte sluta gråta förrän jag somnade. Dagen efter var jag så svullen i ögonen att jag var tvungen att hitta på någonting om eksem för kollegorna på jobbet.
Idag känns det iallafall bättre och det finns hopp om livet:-)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar