Vill bara börja med att säga att era ord värmer oerhört mycket. Tack, kära bloggvänner=).
Nu har jag haft någon dag på mig att smälta att det inte blev någonting och jag mår mycket bättre. Jag har pratat med vänner och familj och fått fint stöd av dem. Vet inte varför jag blev så ledsen den här gången. Jag vet ju att det är en process och det bara var andra gången efter ma:t. Det finns de som har hållit på i flera år utan att det blivit något så det känns lite dumt att "bryta ihop" efter andra försöket.
Det bekräftar bara ännu mer för mig själv att det är det här jag vill. Jag vill ha barn, jag vill bli mamma, jag vill känna barnet växa inom mig, föda det, vara med om vaknätter, första tanden, varför frågor, första dagen i skolan osv. Längtan är så stark och jag hoppas jag kommer få uppleva det.
Jag funderar om jag ska pröva en gång till innan sommaren eller om jag ska vänta till i augusti/september. Innan andra försöket hade jag bestämt att det var sista försöket innan sommaren, men nu vet jag inte. Hösten känns så långt bort och det känns som om varje månad är så värdefull. Funderar även på att försöka få till en äggledarspolning inför höstens försök. Är det någon som vet var man gör det, är det vanliga gyn som utför dem eller måste man vända sig till någon annan?
Tack än en gång för allt stöd och jag hoppas alla har en trevlig helg.
Det är vanliga gynekologer som gör det, men alla gör det inte.
SvaraRaderaInnan jag åkte ner för sista försöket så skulle min gyn precis börja med det på sin mottagning, som tur var slapp jag :)
Ett annat test som jag kan rekomendera är AMH, om du inte redan gjor det. Då ser man kvaliteten på äggen, du får en remiss av din gyn.
Jag går hod en privat gyn som gav en remiss för spolning. Förvisso har jag ju haft ett utomkveds, så det var lite lättare att motivera. AMH tog hon också. Så hitta en bra privat gyn, så kan han/hon säkert hjälpa dig.
SvaraRaderaSkönt att du mår bättre. Förra gången vart jag också så där superledsen... Får se hur det blir den här gången.
Supertråkigt att läsa att det inte blev något! Jag blev också jätte-, jätteledsen andra gången: jag grät från och till hela dagen, jag vet inte varför det var jobbigare än första gången... Jag har kört varje månade sen i januari förutom i april (jag var iväg med jobbet så det gick inte då) och det var skönt med en paus. Men jag vill ju bara bli gravid så jag ville inte vänta längre än så. Men alla är vi olika, huvudsaken är att du gör vad som känns bäst för dig!
SvaraRaderaLycka till och stoooor kraaaaaaaaam!!
/Anna
Klart att du måste få vara ledsen. Även om man vet oddsen så hoppas man ju. Annars skulle vi ju inte försöka. Så det är klart att man måste få känna sig besvikken och vara ledsen. Styrkekramar till dig!
SvaraRadera